En God Man

 “Så bra en bok kan bli.(Yukiko Duke, SVT)

Att skriva bokenEGM

En God Man började som ren terapi någonstans runt årsskiftet 2008/09. Jag gick sjukskriven med ordinationen att göra ingenting, vilket höll på att göra mig prillig. För att få dagarna att gå började jag skriva ner små scener som dök upp, fräcka meningar som dök ner och en hel del tankar som uppstod. Så småningom började dessa flyta samman till en helhet, och jag märkte dessutom att jag kunde foga in brottstycken av gamla, kasserade romanutkast i mixen. När jag satt ihop en sammanhängande text insåg jag att det var dags att för första gången på länge visa upp något jag gjort, så jag tog kontakt med BT:s dåvarande kulturchef  Stefan Eklund. Han avlönade en av tidningens recensenter för att läsa och tycka, och den respons jag fick var så uppmuntrande att jag började överväga att faktiskt skicka in texten till förlag, något jag inte heller gjort på flera år. Jag fick framför allt tipset att prova om inte berättelsen skulle kunna göra sig som kriminalroman. Jag var djupt skeptisk, jag ville ju skriva riktig litteratur, men gjorde ändå som jag blivit uppmanad. Det tog inte lång tid att förstå att texten mådde mycket bra av en konflikt mellan en brottsling och hans samvete och en advokat och hans samvete, så när jag vid årsskiftet 2009/10 skickade in manuset som då fortfarande hette Äcklet till ett antal förlag hade jag gott hopp om framgång.

Responsen blev ändå över förväntan. Fyra förlag meddelade stort intresse, och efter några möten bestämde jag mig för att välja Wahlström&Widstrand. Det främsta skälet var att förlagschefen Åsa Selling pratade i termer om författarskap och utveckling, när de andra pratade om vad de ville med denna bok.

Därefter redigering. Motvilligt, medvilligt skrev jag om, skrev till, kortade, stympade – under perioder var jag övertygad om att det aldrig skulle bli en bok. Under perioder var jag dessutom osäker på om förlaget skulle överleva, det var sådana tider. Manus bytte namn till En God Man, det krympte från 400 A4-sidor till 320 och varenda förlorad sida kändes som amputation. Men inte ens jag kunde förneka att resultatet blev en text som i allt väsentligt överglänste mitt originalmanus. Boken redigerades av Katarina Ehnmark Lundquist och Joen Gustafsson och omslaget formgavs av Jens Magnusson

 Mottagningen

Boken gick som följetong i Borås Tidning under sommaren, och jag fick många uppskattande kommentarer, men efter den riktiga publiceringen i augusti var det en aning blekt – knappt någon tidning uppmärksammade boken på recensionsdagen. Men så småningom uppstod en del vågor på nätet och allt fler landsortstidningar recenserade. Den stora tröskelöverklivande händelsen var givetvis att det kom en recension i Gomorgon, Sverige och när jag strax därefter fick Tidningen Vi:s litteraturpris hängde i stort sett alla på.

Ett år senare hade förstautgåvan i stort sett sålt slut och pocketversionen hade sålt närmare åtta tusen exemplar. Boken hade dessutom blivit utlånad närmare tio tusen gånger på bibliotek. Under en tid fanns planer på en teveserie baserad på boken och Bonnier Media Group åtog sig utlandsagenturen. Av detta blev dock inget.

En handfull länkar till recensioner:

Expressen  Skånskan GöteborgsPosten  Borås Tidning Gomorron Sverige

Lust att provläsa? Klicka här.